Kluven
Jag är som sådan att jag har väldigt svårt att bestämma mig ibland. Eller ibland, som oftast borde jag väl säga.
Jossa ringde igår och bjöd ner mig till kusten över helgen.
Smögenbryggan, lite vin lite gott att äta. Havet som jag älskar. Hon bjöd ner mig förra året oxå, men njaaee, jag visste inte riktigt då, Emil var bara fyra månader och hur skulle han klara sig uten mig i två dygn????
Åk, sa Jarmo då. Jag fixar det här hemma, det är lugnt. Det hade säkert gått, men man är ju som man är. Det är väldigt svårt att vara ifrån sina små. Så jag stannade hemma.
Igår tänkte jag fram och tillbaka. Jarmo sa som vanligt, ÅK! Vila ut, sov länge, drick lite vin och slappna av.
Men ni då? frågade jag fast jag visste svaret.
Vi klarar oss alldeles utmärkt utan dig.
Jag vet inte, jag är så jäkla trött, och Emil har varit så gnällig den här veckan så nä jag stannar nog hemma, sa jag. Visst låter det knäppt egentligen. Men sån är jag, analyserar, räknar lite, tex åker jag nu, tex klockan sex på kvällen så missar vi ju bara en timme med varannpå fredagen. Jag och Emil. Fast sen blir det hela lördagen. Men så ses vi ju på söndagen då.
Markus och Bella åker till Skövde imorgon med mormor och Thomas, och stannar där till lördag kväll. Matfestival och äventyrsbad står på deras schema. Så dom har fullt upp.
Vilket tvärtom problem jag har,sa Jarmo tillslut som är mycket van vid mina funderingar. Försöka tvinga iväg min sambo!
Ja, det är jag i ett nötskal det.
Jag ringde Jossa förut.
Jag hänger med, sa jag. ( Efter att ha tänkt igenom det tusen gånger)
Knäpp? Kanske, men sån här är jag när barnen är små. Det ger med sig när dom blir större.
Och det är inte det att jag inte tror att Jarmo inte klarar av det, det vet jag att han gör. Det är jag som ska lära mig att klara av att vara lite borta igen.
Jossa ringde igår och bjöd ner mig till kusten över helgen.
Smögenbryggan, lite vin lite gott att äta. Havet som jag älskar. Hon bjöd ner mig förra året oxå, men njaaee, jag visste inte riktigt då, Emil var bara fyra månader och hur skulle han klara sig uten mig i två dygn????
Åk, sa Jarmo då. Jag fixar det här hemma, det är lugnt. Det hade säkert gått, men man är ju som man är. Det är väldigt svårt att vara ifrån sina små. Så jag stannade hemma.
Igår tänkte jag fram och tillbaka. Jarmo sa som vanligt, ÅK! Vila ut, sov länge, drick lite vin och slappna av.
Men ni då? frågade jag fast jag visste svaret.
Vi klarar oss alldeles utmärkt utan dig.
Jag vet inte, jag är så jäkla trött, och Emil har varit så gnällig den här veckan så nä jag stannar nog hemma, sa jag. Visst låter det knäppt egentligen. Men sån är jag, analyserar, räknar lite, tex åker jag nu, tex klockan sex på kvällen så missar vi ju bara en timme med varannpå fredagen. Jag och Emil. Fast sen blir det hela lördagen. Men så ses vi ju på söndagen då.
Markus och Bella åker till Skövde imorgon med mormor och Thomas, och stannar där till lördag kväll. Matfestival och äventyrsbad står på deras schema. Så dom har fullt upp.
Vilket tvärtom problem jag har,sa Jarmo tillslut som är mycket van vid mina funderingar. Försöka tvinga iväg min sambo!
Ja, det är jag i ett nötskal det.
Jag ringde Jossa förut.
Jag hänger med, sa jag. ( Efter att ha tänkt igenom det tusen gånger)
Knäpp? Kanske, men sån här är jag när barnen är små. Det ger med sig när dom blir större.
Och det är inte det att jag inte tror att Jarmo inte klarar av det, det vet jag att han gör. Det är jag som ska lära mig att klara av att vara lite borta igen.
Kommentarer
Trackback
