Varannan vecka blir det skiftbyte här hemma, kan man säga. Jarmo jobbar eftermiddag, och jag hämtar Emil på dagis på hemväg från jobbet. Markus och Bella klarar sig själv den lilla stunden dom är ensamma hemma.

Mestadels är dom och leker med kompisar. Eller leker säger man ju absolut INTE när man är elva och nio år. Det heter "VA" med varann.

Så jag och Emil är antingen hemma, omgivna av ut och in springande barn, egna och andras i alla åldrar, eller så åker vi  iväg och dricker lite kaffe med andra, hemma och dricker lite kaffe med andra, eller så roar vi oss själva.

Idag var det dans på hög nivå. Emil älskar att dansa, och det lyser i ögonen på honom när jag shajkar loss , och han sätter fart med sina danssteg han med.
Fast då är vi själva.

Förut låg vi på rygg, jag med utsträckta  ben rakt upp mot taket, och Emil härmande brevid. Tack och lov, är jag (nästan) överrörlig, så då fixar man att göra en massa olika grejer, som han lyckades hänga med på, nästan. Men det hela slutade med att vi bara låg och flesade och skrattade.

Man får passa på, när skolan kör igång med läxor och allt rusar tiden de veckorna Jarmo jobbar eftermiddag. Det är då man får klyva på sig själv för att kunna hjälpa till med läxor och köra ungar högt och lågt. Och inte att förglömma, en pigg sextonmånaders som håller på att utforska stora världen.

Så det känns nästan som semester ett tag till.