Dagarna går, men förkylningarna bara kommer och går, kommer och går...

Kluckande barnskratt, färdiglagad mat när man kommer hem och hjälpsamma barn är som len balsam på själen hos en utarbetad ( det är jag inte men det passar ju så bra här i sammanhanget ) superförkyld mor.

Har så ont i halsen att det tom gör ont när jag pratar. Det kraxade jag fram på jobbet idag. Sedan sa jag vad dom förmodligen tänkte på , men håll truten då!

Men det vore en bedrift för mig att lyckas med något sådant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0