Ja nu har vi firat Jarmo både igår och idag. Det är alltid trevligt att träffas och tjöta. Mina söta syskonbarn var här oxå, dom är för ljuvliga bägge två.Emil var mest fascinerad av deras lilla hund, ett levande gosedjur.
Markus och Bella varvade kvällen med fika, ut i snön brrr...och in en sväng igen.En annan fryser ju häcken av sig.
Idag firade vi oxå, eftersom mor o hennes gubbe inte kunde komma igår.
Så det har varit för mycket fika här...Inte bra inte.
Vinter, visst är det fint men jag är absolut ingen vintermänniska. Jag drar mig verkligen för att gå ut. Usch, jag bara fryser, och jag har liksom inte vett nog att ta på mig riktigt heller, fastän jag vet att jag kommer att frysa. Skrapa bilrutor, starta en kall bil och behöva köra den oxå. Jag kör i min egen takt på vintern jag, folk får tänka vad sjöen dom vill, det skiter jag fullkomlig i. Jag tänker banne mig inte dö i en bilolycka!! På den tiden jag jobba på resturangen på Coop i Skara, så var det en vinter det var riktigt mycket snö. Jag riktigt fasade för när jag skulle ta mig hem, och när jag väl var på väg upptäckte jag flera gånger att jag nästan glömde att andas, så koncentrerade jag mig på vägen, mörkt, snöigt och allmänt jäkligt var det. Och det var med lycka jag kom hem och sa, jag lever! Inte jag är hemma..ja du fattar..Usch, hemsk minnen, hehe
Och om blickar kunnat mörda hade förmodligen stackarn jag mötte idag inte levt. Han kom i en kurva, och sladdade med flit minnsann, hallå jag kom ju oxå körande där mot han. Jisses vilken blick han fick av mig, kan ju bara gissa vad han tänkte..
Vad man kan utläsa mycket på människors blickar, säger verkligen mer än tusen ord.
Jag tycker att själen sitter i en människas ögon. Ögonen säger så mycket om vad en människa tycker och hur den är. Dom kan vara iskalla, helt utan känslor, eller varma, empatiska. Synd att inte alla är lika varma.