Nu är jag precis hemkommen från veckans enda spikade aktivitet som föräldraledig, och det är tordagsstunden här ute i sil, som består av barn och dess mammor,och fika givetvis...
Denna gång jag går hemma och är mammaledig, tänker jag inte fara runt som en jojjo på dess tusen aktiviteter som finns. Det gjorde jag när Markus och Bella var små, i tid och otid,på med kläder,av med kläder,mat, stressa iväg,varför jag var så inne på det då vet jag egentligen inte,verkar som att det är ett syndrom hos förstagångsmammor, man skapar ju iofs ett nytt nätverk med föräldrar och barn, träffar likasinnade,men det blir mycket stress. Så den här gången tänker jag inte stressa bort nåt,utan tar det som det kommer,det är klart att barnen tycker det är kul, men som sagt,det räcker med en gång i veckan för oss,händer ju saker här runtom iallafall så det räcker och blir över.
Det är skillnad på att få barn nu och när jag fick Markus för 10 år sen,jag har hajjat vad folk säger om att få en sladdis,man tar vara på tiden på ett helt annat sätt, och man är mycket lugnare i sin föräldraroll.
Lugnare överhuvudtaget tror jag att jag blivit, hm,eller kan det ha något med åldern att göra tro? Går inte omkring längre och stör mig på saker som jag kunde göra förr, ärligt talat kan jag inte förstå hur en del orkar bry sig och störa sig så på andra,lägga massa onödig energi på sånt. Eller så kanske det är för att jag helt enkelt inte har något att störa mig på just nu, i detta nuet. Blir väl värre när jag kommer tillbaka till arbetslivet igen kanske...vem vet?
Så roligare än så här blir inte min blogg, för just nu är jag nöjd med livet!