Vi ställde in trippen till P idag, vill absolut inte ha på mitt samvete att hennes lilla blir snörvlig lagom till jul.
Men nu är Emil feberfri iallafall så det går åt rätt håll. Så efter att ha slumrat lite middag med han satte jag fart med att göra fint för i morgon, då blir Jarmo ett år äldre än mig,hehehe. Så nu har vi varit ihop halva vårt liv, mer tom.Han fyller 34 år och vi har ju varit ihop i 16 i februari, snacka om att tiden går, och inte trodde vi för ett par år den att vi skulle starta om barnverkstan! Fast nu är det allt bra, allt gott är tre.
Så imorrn blir det kalas, och på torsdag likaså,lördag ska Jarmo iväg med jobbet på julbord, så det blir väl till att göra julgodis med barnen själv på söndag...tror det är en viss man här som är en aningens trött då.
Det händer ytterst sällan att han går ut, men när han gör det, så gör han det...
Granen fixar vi till helgen, och sen är det bara maten som ska inhandlas och de två sista klapparna.
Julafton firar vi alltid hemma hos oss, tycker att det är skönt att slippa fara och flänga, och hjälp med maten får jag av kära syster och mor, så den slipper man stå med hela dagen. För man vill ju faktiskt tillbringa så mycket tid man kan med familjen på jul, och inte spilla den på annat, visst är det så.
Tisdagkväll räknar jag kallt med att allt är klart, så vi kan sitta och ha en skön uppesittarkväll, det hör till.
Späckat schema fast man går hemma....fast det gör ju inget när det handlar om roliga grejer.
Just det, ska ju smaska i mig julbord imorgon oxå...
Det är intressant hur man funkar, tänker jag på en person rätt länge, slutar det oftast med att denna ringer upp, Billigt!! om inte annat...
Får man en skum känsla av att nåt inte är som det ska stämmer det oxå.
Man ska gå på sina känslor oftare, det skadar inte.
Tjingeling!!