En sån här kväll med en dunderförkyld och nu febrig plutt, så får man rätt starka flashbacks från hur det faktiskt var när barnen var riktigt små och var sjuka. Konstigt, men man glömmer fort. Jag går på helspänn när dom är sjuka jag, känner på pannan om vartannat. Just nu sover han, men han vaknar säkerligen snart, sover så dåligt när han är sjuk, mot annars.
Idag har vi varit uppe i kinnekleva kyrka och kollat på när Bella sjöng med kören, lucia. Och hon sjöng solo!!
Jag visste att hon skulle sjunga med någon annan, men inte själv. Det hade jag aldrig nånsin gjort, så jag är grymt imponerad.När vi gick över kyrkogården tittade hon på stenarna, sen sa hon, jag och Markus kommer att ta med dig och pappa någon dag så att ni får välja ut de finaste stenarna till er grav...för ni ska ha jättefina...Det är tankar från en åttaåring det...Men vi ska inte dö än på många, många år svarade jag, men det var ju väldigt fint tänkt. Det är mycket som snurrar i huvudet i den åldern. Markus kom hem från skolan häromdan med två julklappar som han gjort åt Bella. Inte till oss utan till sin syster som han älskar att kivas med. Ett kort hade han skrivit till henne oxå, vad det står behåller jag för mig själv, men det värmde i hjärtat när jag fick läsa det. Känns bra att att det inte bara kivas där.
11 dagar kvar till julafton då. Jag älskar jul. Blir själv som ett barn, nästan..