Se upp fär älgarna i Sil!! Ja, nu har man stått öga mot öga mot kändisarna här ute. det var imorse när jag var på väg till avslutningsfikat för småttingarna och dess mammor, som jag stannade till, fick en känsla av att jag var iakttagen, vänder mig om, och där står de. Två, stora varelser. Stirrade på mig gjorde dom oxå.
Först blev jag så fascinerad av hur stora dom är, så jag bara stod där. Sen kom jag på att dom kan ju faktiskt vara aggresiva oxå. Så, som vanligt, gjorde jag upp en eventuell bästa flyktplan i huvudet. Gillar ju att planera...Men det läste sig själv, för tillslut lunkade dom vidare. Och jag med, kanske lite snabbare på foten än innan. Sen var det fikatime, för att sedan dra hem, Emil slockna totalt,och jag gick faktiskt och gjorde han sällskap efter en stund. Inga fel alls. När Jarmo klev upp, berättade jag om älgincidenten, då säger han, det står en här nu,kollade ut, javisst, där brevid vår grill stod en till. En mindre dock.
Älgarna invaderar!!! Dagen har sedan bestått av lite julklappsinköp, lite glögg och pepparkakor med barnen på kvällen, som avslutade den med att klä ut sig till lucia och tomte och sjunga för oss.
I morgon ska jag vara seriös och traska fram med en kompis och fortsätta inhandlingen. Jag har min lapp, eller snarare lappar. Jag älskar att planera, och gärna skriva massa komihåglappar, för jag tror att jag kanske kommer att glömma, men det gör jag inte. Skulle förmodligen passa som en planerare någonstans.
Det kanske hänger ihop med att man är en kontrollmänniska, planera allt så har man koll på allt. Och stämmer det inte, ja då blir det smått kaotiskt.  I dont like that!! Eller om nåt oväntat inträffar man inte räknat med, nej! Fast jag försöker lära mig själv att släppa lite, man kan inte, ska inte ha koll på allt hela tiden.Tänk första gången jag lät barnen cykla själva till kiosken, ojojoj vilken lättnad det var när dom kom hem, oskadda! Eller när Markus var och badade själv, jag såg alla möjliga syner framför mig innan han kom hem, och när han kom var jag så lättad så han undrade vad det var med mig. Han är totalt tvärtemot mig, lugnet som sin far. Så är det att vara jag,hehe.
Det är därför jag och Jarmo inte kan gifta oss, jag skulle planera mig själv till döds. Och låta någon annan ta hand om det skulle ju inte gå....